Att tappa en svärdotter.
Jag är jävligt trött på att gråta eller gå omkring med gråten i halsen, faktiskt. Jag saknar min ena svärdotter och sörjer deras uppbrott något så gröndjävligt! Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att rätta till det som blivit så skevt! Jag har alltid stått mina söners flickvänner nära och vi har haft en egen relation till varandra och därför känns det som om jag håller på att förlora en dotter! Jag vet att de är unga och att han kommer över henne till slut och hittar en annan- men JAG vill ha just henne som svärdotter och ingen annan. Blotta tanken på att hon är på väg bort ur våra liv att jag kanske inte ens får se henne mer fyller mig med förtvivlan! Det värsta är att jag tror att hon håller på att göra världens misstag och att hon kommer att ångra sig en dag. Men då kan det vara försent :(
Det som var bra med denna dagen var att jag pratade med den andre sonen och han mådde bra och gav mig hopp. Han och hans flickvän firar åtta år i dag och han sa att hon var det bästa som hänt honom. Underbart att höra och balsam för mitt gråtande modershjärta.
Nej nu slutar jag innan jag blir alldeles för sliskigt sentimental.
Om nån av de inblandade läser detta och tycker att jag lämnar ut er, så beklagar jag det. Nånstans måste jag få ur mig detta- känner mig väldigt ensam om detta, faktiskt. Blöggen får vara min ventil i bland
Det som var bra med denna dagen var att jag pratade med den andre sonen och han mådde bra och gav mig hopp. Han och hans flickvän firar åtta år i dag och han sa att hon var det bästa som hänt honom. Underbart att höra och balsam för mitt gråtande modershjärta.
Nej nu slutar jag innan jag blir alldeles för sliskigt sentimental.
Om nån av de inblandade läser detta och tycker att jag lämnar ut er, så beklagar jag det. Nånstans måste jag få ur mig detta- känner mig väldigt ensam om detta, faktiskt. Blöggen får vara min ventil i bland
suck
Det verkar som om jag bara tänker skriva i bloggen när jag mår dåligt :( Jag hade tänkt skriva om hur bra jag mådde och hur jag gladde mig inför vår förestående Egyptenresa. Men ödet hann före: igår ringde en förtvivlad son med kärleksbekymmer av allvarligare art. Jag är fruktansvärt ledsen för hans skull och vet inte hur jag skall göra för att hjälpa.
Ända sen ens barn gav upp sitt födsloskri har man kämpat för att att de skall ha det så bra som möjligt- hela ens tillvaro som förälder går ju ut på det. Men sen de blivit stora är det mycket svårare, man kan bara se på när livet ger dem sina törnar och såret kan inte omplåstras eller man kan inte blåsa bort det onda som när de var små. Så är ju livet- de måsta klara av sånt själv nu- jag vet. Men det är svårt, risken är att man klampar på och lägger sig i för mycket. Jag är en hönsmamma som vill för väl ibland.
Nej , dags att torka tåren, den hjälper ju vare sig honom eller mig!! Dessutom har jag ännu en påg att tänka och för hans skull tänker jag ta mig i kragen och tvinga mig själv till att hitta tillbaka glädjen över vår resa. Det skall, trots allt, bli skönt att komma bort från detta blåsiga, kalla, frusna vinterlandskap och byta ut det mot en varm strand, god mat och dryck och härliga bad med snorkling:)
Ända sen ens barn gav upp sitt födsloskri har man kämpat för att att de skall ha det så bra som möjligt- hela ens tillvaro som förälder går ju ut på det. Men sen de blivit stora är det mycket svårare, man kan bara se på när livet ger dem sina törnar och såret kan inte omplåstras eller man kan inte blåsa bort det onda som när de var små. Så är ju livet- de måsta klara av sånt själv nu- jag vet. Men det är svårt, risken är att man klampar på och lägger sig i för mycket. Jag är en hönsmamma som vill för väl ibland.
Nej , dags att torka tåren, den hjälper ju vare sig honom eller mig!! Dessutom har jag ännu en påg att tänka och för hans skull tänker jag ta mig i kragen och tvinga mig själv till att hitta tillbaka glädjen över vår resa. Det skall, trots allt, bli skönt att komma bort från detta blåsiga, kalla, frusna vinterlandskap och byta ut det mot en varm strand, god mat och dryck och härliga bad med snorkling:)
Att fatta det ofattbara.
Jag läser många bloggar- dagligen faktiskt. Jag bryr mig inte om de finkulturella som rynkar på näsan och tycker att bloggen som fenomen är meningslös, ytlig, fånig och kan ibland vara farlig osv osv. Jag anser att bloggen inte är mycket mer annorlunda än krönikan på kultursidan i DN eller biografier eller publicerade dagboksanteckningar från mer eller mindre kända personer.
Bloggläsandet ger mig mycket- över nätet träffas människor och kommer varandra nära fast de egentligen är främlingar för varandra och aldrig har eller aldrig kommer att träffas irl. Vänskapsband som knyts och människor som möts kan väl aldrig vara fel- hur de än uppkommer?
En blogg som jag kommit att tycka mycket är "Faschins eskapader" (faschinseskapader.blogspot.com) En trebarnspappa skriver på ett lite smårått, ironiskt sätt om sitt vardagsliv i stort och smått. I förmiddagas när jag gick in på hans blogg fick jag en chock: HANS 14-ÅRIGE SON DOG I EN TÅGOLYCKA PÅ VÄG TILL SKOLAN!!
Hela dagen har jag gått omkring med en gråtklump i halsen för Fasching och hans familjs skull. Fast jag aldrig träffat honom så känns det som om det har hänt en vän, nån som berörde. Man känner sig så oändligt hjälplös när ord blir futtiga, när man inser att man inte kan ge tröst för det otröstbara.
I kväll brinner ett ljus i mitt vardagsrumsfönster- det briner för Fasching och hans familj- det brinner för alla lidande på Haiti- det brinner för dem vars himmel är svart av kaos och rädsla och där inget ljus synes alls..
Ljuset brinner också av tacksamhet över att Gud, slumpen, Ödet- vad du vill- har låtit de mina finnas hos mig.
ok- nytt försök
Jag läser många bloggar och i dag hände något som fick mig att föröka väcka min gamla avsomnade blogg till liv igen
dagens bästa och sämsta
dagens bästa: att lill-svärdottern fick sommarjobb- på mitt jobb :)
dagens sämsta: att någon i min närhet mår dåligt och jag inget kan göra för att hjälpa :(
Våren är underbar i synnerhet i dag när solen skiner- men våren är också svår för många. Våren rymmer tyvärr också vemod och längtan och i bland också ångest
dagens sämsta: att någon i min närhet mår dåligt och jag inget kan göra för att hjälpa :(
Våren är underbar i synnerhet i dag när solen skiner- men våren är också svår för många. Våren rymmer tyvärr också vemod och längtan och i bland också ångest
duktiga flickor
Dom finns lite överallt -de där duktiga,duktiga flickorna. Energiska, ambitiösa, intelligenta, välsorterade och vänliga förgyller de tillvaron för omgivning och arbetskamrater.
Några exempel:
*Min svärdotter; nyutexaminerad lärare på sitt första jobb ger hon järnet. Hon brinner för sitt yrke och sina ämnen.Hon är så energisk så ibland blir man orolig att hon tar ut sig för mycket- men hon är ung- då orkar man. Dessutom är hon klok och vacker
* Nina ,undersköterska på mitt jobb- alltid lika glad och sjungande- och fruktansvärt duktig på sårvård :)
* Lotta på mitt jobb- sjuksköterska med speciella uppgifter. Hon driver projekt och får alla med sig. Dessutom har hon talets gåva
* Anna och Ida på mitt gamla jobb- två fruktansvärt duktiga sjuksköterskor- precis som svärdottern är de smålänskor( är det nåt med vattnet i Småland som gör alla därifrån så energiska?)
*Camilla- min senaste sjuksköterskestuderande. Duktig, nyfiken och sån koll på allt! Hon hade en kapacitet långt över den nivån som hon egentligen var i sin utbildning. Dessutom var hennes farmkologi- och sjukdomslära- kunskaper imponerade. Att hon också var en bra kompis med mycket humor var ett extra plus.
Visst är det konstig att vi ligger så långt efter männen tex lönemässigt när världen är full av så duktiga flickor!
Själv kan jag inte minnas att jag kände mig särskilt duktig när jag var ung. Men kanske nu- med min yrkes- och livserfarenhet kan jag få räkna mig till de duktiga flickorna? Åtminstone en bra dag;)
Några exempel:
*Min svärdotter; nyutexaminerad lärare på sitt första jobb ger hon järnet. Hon brinner för sitt yrke och sina ämnen.Hon är så energisk så ibland blir man orolig att hon tar ut sig för mycket- men hon är ung- då orkar man. Dessutom är hon klok och vacker
* Nina ,undersköterska på mitt jobb- alltid lika glad och sjungande- och fruktansvärt duktig på sårvård :)
* Lotta på mitt jobb- sjuksköterska med speciella uppgifter. Hon driver projekt och får alla med sig. Dessutom har hon talets gåva
* Anna och Ida på mitt gamla jobb- två fruktansvärt duktiga sjuksköterskor- precis som svärdottern är de smålänskor( är det nåt med vattnet i Småland som gör alla därifrån så energiska?)
*Camilla- min senaste sjuksköterskestuderande. Duktig, nyfiken och sån koll på allt! Hon hade en kapacitet långt över den nivån som hon egentligen var i sin utbildning. Dessutom var hennes farmkologi- och sjukdomslära- kunskaper imponerade. Att hon också var en bra kompis med mycket humor var ett extra plus.
Visst är det konstig att vi ligger så långt efter männen tex lönemässigt när världen är full av så duktiga flickor!
Själv kan jag inte minnas att jag kände mig särskilt duktig när jag var ung. Men kanske nu- med min yrkes- och livserfarenhet kan jag få räkna mig till de duktiga flickorna? Åtminstone en bra dag;)
fy fan
I går fick vi veta det- det hela Sverige bävat för. Lilla Engla är funnen- men död. Till slut erkände mannen. I nio dygn letade alla dessa människor efter henne, alltmedan hennes mamma våndades och ororades. Kunde inte det där svinet kläckt ur sig allt lite tidigare så hon slapp all denna ångest? Man kan bara ana vad hon går i genom och vad hon gått igenom. Finns det nåt värre en människa kan råka ut för. Inte nog med att ens älskade barn är borta, dess sista stund var fullt med smärta och ångest. Hur orkar man leva vidare med den vetskapen? Vad är det för värld vi lever i när ett liten flicka inte ens får cykla hem i fred? Hur varnar man sin sociala femåring som älskar att prata med alla att alla vuxna är inte snälla? Hur säger man till honom att världen är full av idioter, våldsverkare, mördare och pedofiler? Jag vet inte. Tänker på lilla Englas mamma hela tiden, samtidigt som jag helt egoistiskt är glad över att mina barn lever. Vill skrika ut till hela världen: GE FAN I VÅRA BARN!!! Låt dem växa upp utan att sjuka tankar och ondska besudlar deras barndom och som i detta fallet tar deras liv!!
hemma igen :(
Jo vi kom i väg till slut. Vi kom i väg på en underbar tripp till Teneriffa- Puerto de la Cruz: Vi fick sol på näsan, god mat och dryck , fantastiska vyer och upplevelser och gemenskap och kärlek med varandra. :) Precis vad vi behövde hela familjen.Viktor var liten, tunn och blek efter alla magsjukor,förkylningar och vattenkoppor- nu är han pigg med ny energi och nya fräknar på näsan :) Även hans hårt arbetande föräldrar har mått bra av det här.
Det sägs att en bild säger med än tusen ord- så varsågod och titta här.
Det sägs att en bild säger med än tusen ord- så varsågod och titta här.
Uppdatering
Ja- det är länge sen sist och de få som vet om min blogg har nog för länge sen gett upp hoppet om se nåt nytt inlägg här.
Hösten var skit med infektioner,infektioner och utmattningssymtom, så jag orkade ingenting- allra minst skriva i min blogg! Sen kom advent och allt blev lite lättare. Jag tycker om advent, i synnerhet att vara med och sjunga i kyrkan! Julen var helt underbar, äntligen fick jag ha alla hos mig- alla ungarna med respektive! Härlig julstämnning med fina och omtänksamma julklappar från barnen. Tomten kom också- och blev avslöjad! "Haha- jag kände igen pappas vantar" sa Viktor.
Nu känns allt mycket bättre, även om jag är rysligt trött på detta gråa ruskiga januari- mörker! Jag och maken är rysligt sugna på att sticka i väg på en veckas charter med lite sol och värme! Vi får väl se- egentligen har vi nog inte råd. Men nog skulle vi vara värda det- vi har båda en tuff höst bakom oss
Hösten var skit med infektioner,infektioner och utmattningssymtom, så jag orkade ingenting- allra minst skriva i min blogg! Sen kom advent och allt blev lite lättare. Jag tycker om advent, i synnerhet att vara med och sjunga i kyrkan! Julen var helt underbar, äntligen fick jag ha alla hos mig- alla ungarna med respektive! Härlig julstämnning med fina och omtänksamma julklappar från barnen. Tomten kom också- och blev avslöjad! "Haha- jag kände igen pappas vantar" sa Viktor.
Nu känns allt mycket bättre, även om jag är rysligt trött på detta gråa ruskiga januari- mörker! Jag och maken är rysligt sugna på att sticka i väg på en veckas charter med lite sol och värme! Vi får väl se- egentligen har vi nog inte råd. Men nog skulle vi vara värda det- vi har båda en tuff höst bakom oss
Sjukskriven :(
Är sjukskriven, denna veckan och nästa. Har dragits med en envis infektion med bihåleinflammation och bronkit under hela oktober och tillsammans med en hög stressbelastning på jobbet så gick det inte längre. Jag sprang in i den berömda väggen (igen) och blev om inte utbränd, så lite vidbränd. Så nu sitter jag här, fullproppad med kortison, antibiotika och är kommenderad att vila och försöka koppla av tankar på jobbet. Stress på jobbet, en nittonåring som huxflux flyttade hemifrån, oro för mamma (se förra blogginlägget) samt att Viktor strular på dagis (många pojkar i dagisgruppen i samma ålder som ALLA vill bestämma och Viktor vill gärna ta till nävarna om HAN inte får bestämma) har tillsammantaget gjort att allt bara blivit för mycket!!
Men det är inte bara svart just nu- jag vet sen tidigare att detta går över och jag har sett till att få hjälp av företagshälsovården i form av samtalsterapi! Jag är neurotisk och gråtmild just nu- men vet ,j-r annamma, att jag kommer stark ur detta!! Så- nu var det färdiggnällt!
Men det är inte bara svart just nu- jag vet sen tidigare att detta går över och jag har sett till att få hjälp av företagshälsovården i form av samtalsterapi! Jag är neurotisk och gråtmild just nu- men vet ,j-r annamma, att jag kommer stark ur detta!! Så- nu var det färdiggnällt!
Mamma
Är lite bekymrad över min mamma. Hon har varit lite krasslig på sistone, med uttalad trötthet- ibland så att benen knappt burit henne. Hon har gått till doktorn utan att man hittat något, och vi vet ju att hon är hjärtsjuk och har hjärtsvikt, men ändå det ju är så jobbigt att ha det så! :(
Jag har alltid levt högt på att i mammas släkt blir kvinnorna mycket gamla- men plötsligt kommmer en förbjuden tanke upp- den rullar som en iskall vindil nerför nacke och rygg-" tänk om detta är början på slutet!" Usch- vill inte tänka så och tanken är inte heller särskilt medicinskt befogad heller. Men det går inte att förstå att man en dag skall tvingas leva vidare utan sin mamma! Pappa var svårt nog (han dog -99)- men mamma!! Nej, det går inte att tänka sig. Det finns inte en bok jag läst, en film jag sett eller en vardaglig händelse på jobbet jag upplevt utan att jag tänkt: "oh, detta måste jag måste jag berätta för mamma" Mamma och jag är mer än mor och dotter- vi är också de allra bästa vänner och hon är också en underbar mormor till sina barbarn, stora som små. Att sen tänka tanken att vara utan allt detta- gaaaagh- det går inte! Så jag slutar med att tänka på det- borde vara tacksam för det jag har i stället för att nojja över det jag kan förlora!!
Jag har alltid levt högt på att i mammas släkt blir kvinnorna mycket gamla- men plötsligt kommmer en förbjuden tanke upp- den rullar som en iskall vindil nerför nacke och rygg-" tänk om detta är början på slutet!" Usch- vill inte tänka så och tanken är inte heller särskilt medicinskt befogad heller. Men det går inte att förstå att man en dag skall tvingas leva vidare utan sin mamma! Pappa var svårt nog (han dog -99)- men mamma!! Nej, det går inte att tänka sig. Det finns inte en bok jag läst, en film jag sett eller en vardaglig händelse på jobbet jag upplevt utan att jag tänkt: "oh, detta måste jag måste jag berätta för mamma" Mamma och jag är mer än mor och dotter- vi är också de allra bästa vänner och hon är också en underbar mormor till sina barbarn, stora som små. Att sen tänka tanken att vara utan allt detta- gaaaagh- det går inte! Så jag slutar med att tänka på det- borde vara tacksam för det jag har i stället för att nojja över det jag kan förlora!!
En kärleksförklaring till mina barn
Detta är en kärleksförklaring till mina barn;
Jag börjar med den förstfödde:
Erik, du är min fösta stora barnakärlek! Jag minns på BB när jag höll dig på min arm och inte kunde känna vilket som var din kropp och vilket som var min. När jag strök handen på ditt lilla ben så kändes som om någon gjorde detsamma på mitt. Vi snackar om symbiosernas symbios här! Ortrolig känsla som jag aldrig upplevt förr.
Sen växte du upp till en klok man med otroligt mycket charm och humor samtidigt som du har ett stort djup och ett stort hjärta. Visst du kan ha ett djävla humör också, men det är uppenbart att det inte alltid är så lätt att vara Erik. Jag vet att du tycker att jag är nojjig i bland och lägger mig i -men du vet nog också att jag önskar dig lycka till och att jag har en grundmurad tro på att att du kommer att lyckas med allt du företar dig <3
Sen är det dags för nummer två i barnaskaran- han som i så många år var min lille minste tills han en dag också blev storebror:
Joakim, du är nog den mest behagliga person jag vet! Lugn, snäll, empatisk och bildskön! Du är intelligent och jag hoppas att din musikalitet och starka vilja gör att du når dina drömmars samarkand .Fortsätt att vara dig själv och lita på ditt eget omdöme så skall det nog gå! Du vet att jag alltid sagt att man skall jaga sina drömmar ;) Kanske fick du alltför många gånger stå i skuggan av din storebror och att det är därför som du ibland känner dig så förfördelad. Men ditt vemod som du har i dig (oavsett om det är ditplanterat av eller medfött) kommer fram när du sjungeroch spelar och gör att det dina covers blir så smärtfyllt vackra och med en annan tolkning än originalet.
Vi som var med kommer väl aldrig att glömma dina vackra toner du bjöd på Ingers begravning <3
Sist ut är min sistfödde som är sin fars förstfödde och som ingen trodde skulle kunna komma till världen - att vi var för gamla. Men du har självklart segrat över alla tvivel och invändningar- så därför heter du Viktor
Viktor, du är kaxig, envis,rolig och snäll med ett grundmurat självförtroende- precis som din far1 Men du har också fått lite från mor din-din känslighet och empati- och feghet när det gäller höjder och karuseller ;)
Det är så roligt att vara gammelmamma och särskilt till dig,älsling. Du är säkert alldeles för bortskämd och vi sätter nog för vida gränser, men du kommer att växa upp i den trygga förvissningen om hur högt älsakd du är av föräldrar och vuxna syskon <3
Till mina "svärdöttrar":
Gabrielle- du är klok, vacker, duktig och intelligent och kompletterar din Erik så bra och ni verkar ha det så roligt tillsammans- därför vågar vi alla tro att eran kärlek är för livet <3
Sara- du är en slags emo-pippi långstrump; söt kaxig ,rolig och smart och så uppenbart förälskad i Jocke att mitt modershjärta smälter <3,
Dessutom har jag en underbar man, men det får bli en annat blogginlägg.
Jag börjar med den förstfödde:
Erik, du är min fösta stora barnakärlek! Jag minns på BB när jag höll dig på min arm och inte kunde känna vilket som var din kropp och vilket som var min. När jag strök handen på ditt lilla ben så kändes som om någon gjorde detsamma på mitt. Vi snackar om symbiosernas symbios här! Ortrolig känsla som jag aldrig upplevt förr.
Sen växte du upp till en klok man med otroligt mycket charm och humor samtidigt som du har ett stort djup och ett stort hjärta. Visst du kan ha ett djävla humör också, men det är uppenbart att det inte alltid är så lätt att vara Erik. Jag vet att du tycker att jag är nojjig i bland och lägger mig i -men du vet nog också att jag önskar dig lycka till och att jag har en grundmurad tro på att att du kommer att lyckas med allt du företar dig <3
Sen är det dags för nummer två i barnaskaran- han som i så många år var min lille minste tills han en dag också blev storebror:
Joakim, du är nog den mest behagliga person jag vet! Lugn, snäll, empatisk och bildskön! Du är intelligent och jag hoppas att din musikalitet och starka vilja gör att du når dina drömmars samarkand .Fortsätt att vara dig själv och lita på ditt eget omdöme så skall det nog gå! Du vet att jag alltid sagt att man skall jaga sina drömmar ;) Kanske fick du alltför många gånger stå i skuggan av din storebror och att det är därför som du ibland känner dig så förfördelad. Men ditt vemod som du har i dig (oavsett om det är ditplanterat av eller medfött) kommer fram när du sjungeroch spelar och gör att det dina covers blir så smärtfyllt vackra och med en annan tolkning än originalet.
Vi som var med kommer väl aldrig att glömma dina vackra toner du bjöd på Ingers begravning <3
Sist ut är min sistfödde som är sin fars förstfödde och som ingen trodde skulle kunna komma till världen - att vi var för gamla. Men du har självklart segrat över alla tvivel och invändningar- så därför heter du Viktor
Viktor, du är kaxig, envis,rolig och snäll med ett grundmurat självförtroende- precis som din far1 Men du har också fått lite från mor din-din känslighet och empati- och feghet när det gäller höjder och karuseller ;)
Det är så roligt att vara gammelmamma och särskilt till dig,älsling. Du är säkert alldeles för bortskämd och vi sätter nog för vida gränser, men du kommer att växa upp i den trygga förvissningen om hur högt älsakd du är av föräldrar och vuxna syskon <3
Till mina "svärdöttrar":
Gabrielle- du är klok, vacker, duktig och intelligent och kompletterar din Erik så bra och ni verkar ha det så roligt tillsammans- därför vågar vi alla tro att eran kärlek är för livet <3
Sara- du är en slags emo-pippi långstrump; söt kaxig ,rolig och smart och så uppenbart förälskad i Jocke att mitt modershjärta smälter <3,
Dessutom har jag en underbar man, men det får bli en annat blogginlägg.
Ursäkter :/
usch, ja- jag veet!! Det är jättelängesen jag skrev här sist! Får liksom aldrig tid/tillfälle till det. Läser alla möjliga bloggar och vet hur besviken jag blir om nån inte skrivit på länge. Men nu skall jag gör ett nytt försök och komma igång på bloggen igen :D
slut på semestern :(
Så var det dags igen då- att börja jobba igen! Sitter här och bloggar timmen innan jag skall ivä till jobbet. Var tog de här fyra veckorna vägen- de har gått fruktansvärt fort. Kan konstatera att semestern har varit underbar, med vila, karneval, opera (Tosca),sommarstuga, skogspromenader, bad och Polentripp i en skön blandning.
Nu har jag snart arbetat på mitt jobb i ett år, innan jobbade jag på HIa med mer akut inriktad vård. Saknar det i bland, men det är skönt att slippa pendla och så är jag så nöjd med min chef. Känner ändå att jag skulle vilja utveckla mig mer. Går och hoppas på en kombinationstjänst med medicinmottagningen och få chansen att arbeta upp en sk hjärtsviktmottagning på vårt lilla lasarett. Vi får väl se. kanske går jag tillbaka till HIA igen, när Viktor är större
semester :D
Ja, så är man inne på sin andra semestervecka- det går alldeles för fort det här. Men vi har det så skööönt, maken, Viktor och jag! :) Karnevalen var jättekul- särskilt Wallmans- det var toppen. Nu har vi vairt i Tostarp (sommarstället) och det är bara att säga igen: det finns inget ställe som jag kopplar av så bra som där ute!!! Fast det är vemodigt också- saknar min svärmor som också hade stuga där ute men som gick bort så hastigt och tragiskt i stroke för två år sen. jag skulle vilja att hon kunde se Viktor springa där ute brunbränd och livlig. jag kom verkligen bra överens med henne och saknaden är fortfarande så stor :( Man skall ta vara på varandra, man vet aldrig vad som händer- en dag kan allt vara för sent och man fick aldrig sagt det man ville- hur mycket man älskade och uppskattade den personen. Fast jag hoppas att hon förstod det och jag hoppas jag också kan vara det för mina svärdöttrar som hon var för mig
