lillos

dagens bästa: att lill-svärdottern fick sommarjobb- på mitt jobb :)
dagens sämsta: att någon i min närhet mår dåligt och jag inget kan göra för att hjälpa :(
Våren är underbar i synnerhet i dag när solen skiner- men våren är också svår för många. Våren rymmer tyvärr också vemod och längtan och i bland också ångest

Dom finns lite överallt -de där duktiga,duktiga flickorna. Energiska, ambitiösa, intelligenta, välsorterade och vänliga förgyller de tillvaron för omgivning och arbetskamrater.
Några exempel:
*Min svärdotter; nyutexaminerad lärare på sitt första jobb ger hon järnet. Hon brinner för sitt yrke och sina ämnen.Hon är så energisk så ibland blir man orolig att hon tar ut sig för mycket- men hon är ung- då orkar man. Dessutom är hon klok och vacker
* Nina ,undersköterska på mitt jobb- alltid lika glad och sjungande- och fruktansvärt duktig på sårvård :)
* Lotta på mitt jobb- sjuksköterska med speciella uppgifter. Hon driver projekt och får alla med sig. Dessutom har hon talets gåva
* Anna och Ida på mitt gamla jobb- två fruktansvärt duktiga sjuksköterskor- precis som svärdottern är de smålänskor( är det nåt med vattnet i Småland som gör alla därifrån så energiska?)
*Camilla- min senaste sjuksköterskestuderande. Duktig, nyfiken och sån koll på allt! Hon hade en kapacitet långt över den nivån som hon egentligen var i sin utbildning. Dessutom var hennes farmkologi- och sjukdomslära- kunskaper imponerade. Att hon också var en bra kompis med mycket humor var ett extra plus.
Visst är det konstig att vi ligger så långt efter männen tex lönemässigt när världen är full av så duktiga flickor!
Själv kan jag inte minnas att jag kände mig särskilt duktig när jag var ung. Men kanske nu- med min yrkes- och livserfarenhet kan jag få räkna mig till de duktiga flickorna? Åtminstone en bra dag;)

I går fick vi veta det- det hela Sverige bävat för. Lilla Engla är funnen- men död. Till slut erkände mannen. I nio dygn letade alla dessa människor efter henne, alltmedan hennes mamma våndades och ororades. Kunde inte det där svinet kläckt ur sig allt lite tidigare så hon slapp all denna ångest? Man kan bara ana vad hon går i genom och vad hon gått igenom. Finns det nåt värre en människa kan råka ut för. Inte nog med att ens älskade barn är borta, dess sista stund var fullt med smärta och ångest. Hur orkar man leva vidare med den vetskapen? Vad är det för värld vi lever i när ett liten flicka inte ens får cykla hem i fred? Hur varnar man sin sociala femåring som älskar att prata med alla att alla vuxna är inte snälla? Hur säger man till honom att världen är full av idioter, våldsverkare, mördare och pedofiler? Jag vet inte. Tänker på lilla Englas mamma hela tiden, samtidigt som jag helt egoistiskt är glad över att mina barn lever. Vill skrika ut till hela världen: GE FAN I VÅRA BARN!!! Låt dem växa upp utan att sjuka tankar och ondska besudlar deras barndom och som i detta fallet tar deras liv!!