Mamma

Är lite bekymrad över min mamma. Hon har varit lite krasslig på sistone, med uttalad trötthet- ibland så att benen knappt burit henne. Hon har gått till doktorn utan att man hittat något, och vi vet ju att hon är hjärtsjuk och har hjärtsvikt, men ändå det ju är så jobbigt att ha det så! :(
Jag har alltid levt högt på att i mammas släkt blir kvinnorna  mycket gamla- men plötsligt kommmer en förbjuden tanke upp- den rullar som en iskall vindil nerför nacke och rygg-" tänk om detta är början på slutet!" Usch- vill inte tänka så och tanken är inte heller särskilt medicinskt befogad heller. Men det går inte att förstå att man en dag skall tvingas leva vidare utan sin mamma! Pappa var svårt nog (han dog -99)- men  mamma!!  Nej, det går inte att tänka sig. Det finns inte en bok jag läst, en film jag sett eller en vardaglig händelse på jobbet jag upplevt utan att jag tänkt: "oh, detta måste jag måste jag berätta för mamma" Mamma och jag är mer än mor och dotter- vi är också de allra bästa vänner och hon är också en underbar mormor till sina barbarn, stora som små. Att sen tänka tanken att vara utan allt detta- gaaaagh- det går inte!  Så jag slutar med att tänka på det- borde vara tacksam för det jag har i stället för att nojja över det jag kan förlora!!

En kärleksförklaring till mina barn

Detta är en kärleksförklaring till mina barn;

Jag börjar med den förstfödde:
Erik, du är min fösta stora barnakärlek! Jag minns  på BB när jag höll dig på min arm och inte kunde känna vilket som var din kropp och vilket som var min. När jag strök handen på ditt lilla ben så kändes som om någon gjorde detsamma på mitt. Vi snackar om symbiosernas symbios här! Ortrolig känsla som jag aldrig upplevt förr.
Sen växte du upp till en klok man med otroligt mycket charm och humor samtidigt som du har ett stort djup och ett stort hjärta. Visst du kan ha ett djävla humör också, men det är uppenbart att det inte alltid är så lätt att vara Erik. Jag vet att du tycker att jag är nojjig i bland och lägger mig i -men du vet nog också att jag önskar dig lycka till och att jag har en grundmurad tro på att att du kommer att lyckas med allt du företar dig <3

Sen är det dags för nummer två i barnaskaran- han som i så många år var min lille minste tills han en dag också blev storebror:
Joakim, du är nog den mest behagliga person jag vet! Lugn, snäll, empatisk och bildskön! Du är intelligent och jag hoppas att din musikalitet och starka vilja gör att du når dina drömmars samarkand .Fortsätt att vara dig själv och lita på ditt eget omdöme så skall det nog gå! Du vet att jag alltid sagt att man skall jaga sina drömmar ;) Kanske fick du alltför många gånger stå i skuggan av din storebror och att det är därför  som du ibland känner dig så förfördelad. Men ditt vemod som du har i dig (oavsett om det är ditplanterat av eller medfött) kommer fram när du sjungeroch spelar och gör att det dina covers blir så smärtfyllt vackra och med en annan tolkning än originalet.
Vi som var med kommer väl aldrig att glömma dina vackra toner du bjöd på Ingers begravning <3

Sist ut är min sistfödde som är sin fars förstfödde och som ingen trodde skulle kunna komma till världen - att vi var för gamla. Men du har självklart segrat över alla tvivel och invändningar- så därför heter du Viktor

Viktor, du är kaxig, envis,rolig och snäll med ett grundmurat självförtroende- precis som din far1 Men du har också fått lite från mor din-din känslighet och empati- och feghet när det gäller höjder och karuseller ;)
Det är så roligt att vara gammelmamma och särskilt till dig,älsling. Du är säkert alldeles för bortskämd och vi sätter nog för vida gränser, men du kommer att växa upp i den trygga förvissningen om hur högt älsakd du är av föräldrar och vuxna syskon <3

Till mina "svärdöttrar":

Gabrielle- du är klok, vacker, duktig och intelligent och kompletterar din Erik så bra och ni verkar ha det så roligt tillsammans- därför vågar vi alla tro att eran kärlek är för livet <3
Sara- du är en slags emo-pippi långstrump; söt kaxig ,rolig och smart och så uppenbart förälskad i Jocke att mitt modershjärta smälter <3,
Dessutom har jag en underbar man, men det får bli en annat blogginlägg.

Ursäkter :/

usch, ja- jag veet!!  Det är jättelängesen jag skrev här sist! Får liksom aldrig tid/tillfälle till det. Läser alla möjliga bloggar och vet hur besviken jag blir om nån inte skrivit på länge. Men nu skall jag gör ett nytt försök och komma igång på bloggen igen :D

RSS 2.0